Då en person avlider så fortsätter denne att vara en juridisk person till dess att man delat upp kvarlåtenskapen mellan de familjemedlemmar som ahra rätt att ärva. Denna juridiske person kallas dödsbo och man kan förenklat förklara detta som ett slags företag där man kan benämna de efterlevande som aktieinnehavare. Enligt arvslagen så har sedan dessa aktieägare olika stora poster och här kan man nämna att de absolut närmaste också har rätt till den största delen av arvet. Ett dödsbo delas alltså upp och detta gör man efter att eventuella skulder reglerats och allting med begravningen har betalats av – gravstenen, blommor, sorgekläder, kista och gravplats.
Först då allting har delats upp så upphör detta dödsbo att existera i juridisk mening och denna uppdelning görs alltid av en boutredningsman som antingen familjen utser eller en som man får tilldelad av den kommun där man bor. Det sistnämnda – en extern boutredningsman – brukar vara det bästa då en sådan är objektiv och inte ser till sina egna intressen, något som annars kan vara vanligt då man ska dela upp ett dödsbo och utser en familjemedlem.
Det skapar nämligen ofta lite misstro och det är också sådant som kan leda till infekterade konflikter som tar tid att läka. I många fall skulle alltså en extern och neutral boutredningsman vara lösningen – en begravning innebär alltid känslor som kan vara svåra att hantera och därför ska man också försöka ta hjälp där sådan finns tillgänglig.
Varför bråkar familjemedlemmar om arv?
Att familjemedlemmar bråkar om arv är en detalj som aldrig riktigt kan förhindras och det är ofta de ovan nämnda känslorna som är boven i dramat. Vi ett dödsfall – oavsett vem som avlider – så finns det stora känslor av sorg inblandade och dessa kan at väldigt obehagliga uttryck. Två syskon kan exempelvis börja bråka om någon futtig sak som exempelvis en tavla, en mor och en dotter kan börja bråka om vem som ska ha rätt till bilen och en son och far kan börjar ryka ihop över en löjlig sak som exempelvis någon sorts trädgårdsmaskin – det finns liksom inga regler att rätta sig efter gällande sina känslor och hur folk reagerar. Däremot finns det lagar som man ska rätta sig efter och den vi nämnde ovan – arvsrätten – är ett tydligt exempel på hur den underlättar vid fördelningen av ett dödsbo och ett arv. Hur ser då denna arvsrätt ut?
Ja, här följer man helt enkelt en särskild ordning mellan familjemedlemmarna och där kan man se att äkta makar går först, därefter kommer eventuella barn och så vidare tills man kommit till avlägsna kusiner etc. Arvsrätten är alltså en lag man kan luta sig mot för att undvika konflikter – men det är ingen garanti på att de inte uppstår.
Det kommer alltid att bli konflikter då någon avlider och det gäller bara att minimera riskerna så att dessa blir så små som bara möjligt. Bästa vore om alla medlemmar i ett dödsbo kunde agera rationellt och vuxet – något som dock blir svårt i och med de stora känslorna vi nämnde ovan.
